rädsla, det har alltid varit här och kommer alltid vara.
När vi var små tittade vi in på det mörka rummet och alla dom läskiga monsterliknande varelser som gömde sig där.
Vi fruktade mörkret så hårt, vi försökte somna så fort som möjligt för att monstren skulle försvinna, men det gör dom inte.
Monstren kommer tillbaka, som när rakbladet mot min hud får ångesten och denna obeskrivliga rädsla att försvinna, försvinna för ett tag. 
En liten stund av ro, en liten stund av kontroll, är det värt det?
Är det värt att förstöra sin helt perfekta kropp för att ha kontroll över alla känslor och tankar? 
Kommer vi överleva denna natt? kommer vi få lov att gömma oss under det trygga täcket som inte är så tryggt som vi tror det är, kommer vi det?